Tomtskådning

Fåglar finns överallt och många kan ses hemma på gården. Några har flugit från andra sidan jorden medan andra är bofasta i grannskapet. Börja med tomtskådning och upptäck nya spännande grannar.

 

Träd och buskar är fyllda av liv hemma hos familjen Andersson i Hörnefors, tre mil söder om Umeå. Finkar och sparvar pilar mellan matställena. Högt upp i den stora eken håller andra fåglar koll på vad vi gör. Kommer man för nära lyfter hela flocken.

- Vi har matning på tre sidor av huset så kan de alltid hitta någonstans att äta ifred även om vi håller på med något i trädgården, säger Elisabet medan döttrarna Elin, 6 år, och Anna, 4 år, klättrar i det gamla äppelträdet.

När Elisabet och hennes man Mats började med tomtskådning fick de ihop 118 arter. Alla fåglar man ser och hör från tomten räknas, men också de fåglar man ser hemma på gården om man själv står utanför.

- Blåmes har jag sett, och gråsparvar, och en sparvuggla i eken, säger Elin.

Tomtskådning har man alltid runt sig, helg som vardag, morgon och kväll.

- Plötsligt händer det, det är som reklamen för trisslotter, säger Elisabet leende.

Ortolansparv dök upp tidigt en vår, och steglits som inte är så vanlig i trakten. Den småfläckiga sumphönan har hörts två somrar, den sitter i havsviken i närheten och tutar om nätterna.

- Stenknäck har vi haft, den kommer varje år trots att den är ovanlig här.

En del individer lär man sig känna igen. En kråka i grannskapet kan låta som en turturduva. Det finns flera arter som är duktiga på att härma ljud. Sångsnuttar från fåglar som bor i helt andra delar av världen kan plötsligt höras i trädgården.

Kikare behövs egentligen inte när man har fåglarna så nära. Åtminstone ingen jättekikare, påpekar Elisabet. Det är lättare att känna igen fåglarna på tomten, ofta sitter de kvar en stund så man hinner titta i fågelboken.

- Det blir som en extra dimension när man skådar hemma, säger Mats, en vigg kan vara lika värdefull som en aftonfalk om man inte haft den tidigare på tomten.

- Barnen tycker det är jättekul, berättar Elisabet. Anna sitter ibland uppkrupen på bänken framför fönstret med kikaren. Ofta är det Isak, 11 år, som upptäcker fåglar när vi är ute och åker, han är jätteduktig! Det är så roligt att se barnen intressera sig för naturen. När det var vackert väder för några dagar sedan satt vi ute och fikade. Det satt en sparvuggla och sov härute som inte ville visa ögonen, vilket barnen pratade mycket om.

- Det har alltid funnits ett fågelintresse hos mig, vi matade fåglar hemma när jag var liten, fortsätter Elisabet. Men ingen av oss har dragit runt och kollat fåglar. Tomtskådning är egentligen det enda ekologiskt hållbara. Sätter man sig i ett plan och flyger tvärs över Sverige för att kunna se en ny art och få ett nytt "kryss" är det inte särskilt miljövänligt.

I äppelträdet hänger två frömatare, och på hösten brukar en del äpplen få sitta kvar i trädet. Rönnar och häggar finns i närheten, bären är bra fågelmat.

- Man kan frysa klasar av rönnbär och använda på fågelbordet under vintern, säger Elisabet.

På andra sidan huset hänger fler fröautomater vid häcken, och i den stora eken finns den tredje matningen. Dessutom finns talg och ituskurna äpplen på flera ställen.

Det är bra att det blir olika "våningar" i fågelmatningen. Pilfinkar och grönfinkar gör ett bra jobb när de sprätter runt fröna till fåglar som helst äter från marken.

På tomten finns några holkar som barnen har hjälpt till att bygga. Men i somras surrade det märkligt i en av holkarna. Där hade humlor byggt ett bo, och de fick förstås bo kvar. En liten damm finns på gården där stuprören gemensamt mynnar via ett litet vattenfall. Den är omtyckt av fåglar som badar i den grundare delen. Där trivs också igelkott, grodor och en padda.

Men man behöver inte bo i villa för att ägna sig åt tomtskådning. Många fåglar passerar genom städer och samhällen, men de behöver inte vara sällsynta för att vara intressanta. Spana in skator, kråkor, duvor och måsar, här finns spännande grannar att lära känna närmare.

Text & Foto Karin Engman

 

 

Publicerad i Äventyrliga familjer nr 2 2007