Flerspråkighet som resurs i klassrummet

- Flerspråkighet och olika kulturer i klassrummet är en resurs och inte ett problem, säger Carla Jonsson som fått ett stipendium från Vetenskapsrådet för att arbeta med mångfald i skolan. Hon vill undersöka vilka metoder man som lärare kan använda.

 

Carla Jonsson, universitetslektor i didaktik på Lärarhögskolan i Stockholm, har fått ett stipendium från Vetenskapsrådet för att under två år arbeta med ett forskningsprojekt om interkulturell pedagogik. Hon kommer att följa en nystartad skola med tvåspråkig profil i svenska och spanska, men också undersöka hur olika skolor lever upp till läroplan och kursplaner när det gäller flerspråkighet och mångfald. Dessutom ingår en studie av lärarstudenternas inställning till dessa frågor.

Carla Jonsson ska inte bara analysera vad som händer i klassrummet, utan hoppas också kunna visa hur lärare i praktiken kan använda elevers flerspråkighet och erfarenheter för att utveckla pedagogiken.

För knappt två år sedan blev hon färdig med sin doktorsavhandling vid Umeå universitet. Hon studerade kodväxling, när man blandar flera språk i samma samtal, i chicano-engelska som talas i sydvästra USA.

- Den tvåspråkiga skolan startade i höstas och jag ville vara med från början. Jag har suttit med i klassrummet, pratat med föräldrar och intervjuat lärare. Det är spännande att följa hur arbetsmetoderna utvecklas vart efter.

Skolan inrymmer i dag förskola från fyra år upp till första klass. Så småningom blir skolan nioårig, en klass läggs till varje år.

- Även de minsta barnen är medvetna om att det finns olika språk, säger Carla Jonsson. Det var ett barn som frågade mig om jag kan kinesiska. I deras värld har språk ingenting att göra med hur man ser ut. Det är väldigt befriande, vem som helst kan tala kinesiska, eller portugisiska, eller vilket språk som helst. Det tycker jag är kul.

Eleverna har svenska på förmiddagen och spanska på eftermiddagen. Det man gör på svenska ska man också göra på spanska, målsättningen är att eleverna ska få alla termer på båda språken. Lärarna meddelar varandra vad som tagits upp. Sedan blir det en slags repetition på det andra språket, men med andra lärare och andra upplägg.

Carla Jonsson har suttit med och lyssnat vid lärarnas träffar kring språkfrågor och har märkt hur det redan utvecklats ett mer dynamiskt synsätt. Från början hade skolan nivåer i spanska utifrån elevernas förkunskaper, men man upptäckte att det inte var det mest effektiva. Nu är grupperna blandade. Barn som kan mindre lär sig mycket av elever som kan mer, och de som kan mer fungerar som tolkar.

En strategi i en tvåspråkig värld är att fråga varandra. Skolans inställning är att man ska fråga andra först innan man frågar läraren.

- Barnen är så otroligt medvetna, även de små barnen talar om språk, så kallat metaspråk.

Lärarna ska intervjuas varje termin.

- De har jobbat intensivt med skolstarten och har blivit ett hopsvetsat gäng med en gemensam språksyn. Det märks exempelvis i synen på olika språkvarianter, att de är lika mycket värda är självklart för dem.

Skolan har lärare från olika spansktalande länder vilket gör att barnen får lära sig olika varianter av spanska.

- Språk och makt är så tätt förknippade. Spanska som talas i Spanien är inte på något sätt ett bättre språk än latinamerikansk spanska, det synsättet återspeglar bara maktförhållanden i världen. Då är det viktigt som lärare att inte ta in de värderingarna i klassrummet.

Interkulturell pedagogik kan innebära att man jämför språken i klassrummet. Carla Jonsson har egna erfarenheter av hur elever kan upptäcka sina egna resurser när läraren frågar hur man uttrycker sig på andra språk. Plötsligt ser eleven sammanhang och kan "knäcka koden".

- När man frågar vad något heter på ett annat språk ger man språket legitimitet, säger hon, man visar att det språket har sitt värde även i skolan.

I projektet ingår också en studie av lärarstudenternas inställning till flerspråkighet och mångfald. Carla Jonsson har omarbetat en enkät som använts i Norge och kommer att jämföra sina resultat med den norska studien.

Hon kommer också att välja ut ett antal skolor för att se hur man rent praktiskt jobbar för att uppfylla styrdokumentens formuleringar om mångfald som en rikedom.

Vad krävs det då för metoder och didaktiskt material i ett flerspråkigt klassrum? Carla Jonsson hoppas att hennes forskning ska ge några av svaren.

- Den tvåspråkiga skolan i min studie utvecklar redan eget undervisningsmaterial, med en kreativitet som säkert kan inspirera andra, tror hon. Jag kommer att studera hur strategier som kodväxling och metaspråk används i klassrummet, hur lärarna använder kontrastiv grammatik och hur det fungerar med elever som tolkar.

- Den interkulturella pedagogiken behöver vidareutvecklas för att ge lärare den kunskap de behöver i dagens mångkulturella klassrum.

Text & Foto Karin Engman

 

Publicerad i Pedagogiska magasinet

nr 2 maj 2007